När Lexus presenterade LFA för världen var det som att någon viskade i ett rum där alla skrek. Superbilsscenen i slutet av 2000-talet dominerades av europeiska giganter som Ferrari, Lamborghini och Porsche – märken med decennier av racingblod i ådrorna. Då kliver ett japanskt lyxbilsmärke, känt för komfort och pålitlighet, in med något som inte liknade någonting annat.
Lexus LFA var inte bara en bil. Den var ett manifest, ett kärleksbrev till ingenjörskonsten och ett avsked till det analoga bilbyggandet. Den tillverkades bara i 500 exemplar mellan 2010 och 2012, men dess avtryck på bilvärlden är lika bestående som dess ljud – ett V10-skrik så rent att det beskrivits som en Formel 1-aria för vägen.

Ett projekt fött ur besatthet
Bakom LFA stod Haruhiko Tanahashi, en ingenjör som mer än någon annan förkroppsligade japansk perfektionism. Projektet började redan 2000 och skulle ta nästan ett decennium att färdigställa – inte för att man inte kunde, utan för att man vägrade kompromissa.
Från början var tanken att bygga ett sportigt flaggskepp i aluminium. Men halvvägs in i utvecklingen skrotades allt. Lexus började om – med kolfiber som bas. Allt för att spara vikt och ge chassit en styvhet värdig en bil som skulle röra sig med kirurgisk precision vid 300 km/h.

Motorn – ett mekaniskt mästerverk
LFA:s hjärta är en 4,8-liters V10, utvecklad i samarbete med Yamaha. Den producerar 560 hästkrafter och varvar till 9 000 rpm – men det verkliga geniet ligger i hur snabbt den gör det. Faktum är att analoga varvräknare inte hann med. Lexus var tvungna att använda en digital display för att kunna visa varvtalsresan i realtid.
Motorn är så kompakt att den väger mindre än en motsvarande V8, och ljudet… ja, ljudet. Yamaha, som även bygger musikinstrument, finjusterade avgassystemet så att LFA låter som en symfoniorkester vid full attack – aggressiv, exakt och otroligt vacker.
Designen – funktion möter futurism
LFA är inte provocerande i sin form, men varje linje har ett syfte. Den är låg, bred och tekniskt aerodynamisk utan att bli överdesignad. Den formgivna aggressiviteten kombineras med japansk återhållsamhet. Kolfiberchassit är exponerat där det spelar roll, och bakvingen reser sig automatiskt vid högre hastigheter.

Inuti är det samma filosofi: förarcentrerat, funktionellt och lyxigt utan att bli pråligt. Instrumentpanelen är digital, men med en analog själ. Ljudsystemet? Ett specialutvecklat 12-högtalarsystem från Mark Levinson – för de tillfällen när du inte vill lyssna på motorn, vilket är sällan.
Prestanda – meningsfull, inte meningslös
LFA når 0–100 km/h på 3,7 sekunder och en toppfart på över 325 km/h. Men siffror var aldrig poängen. Det är upplevelsen som särskiljer den. Balansen, styrresponsen, bromsarnas precision. Den kallas ofta för en ”samuraj i smoking” – elegant men dödligt kapabel.
Jämfört med samtidens superbilar kändes LFA mer levande, mer mänsklig. Den är inte skapad för att slå rekord på Nürburgring (även om den kunde), utan för att ge en känsla av samhörighet mellan förare och maskin.
Ett svanesång i kolfiber
Produktionen av LFA avslutades 2012, men den sista bilen såldes först 2015 – vilket säger mycket om hur långt före sin tid bilen var. I dag är den en ikon, och priserna på begagnade exemplar har stigit långt över det ursprungliga nypriset på cirka 3 miljoner kronor.
Det talas fortfarande om LFA i reverens. Jeremy Clarkson kallade den för ”den bästa bilen jag någonsin kört”. Chris Harris kallade den ”överjordisk”. För många är den den sista riktiga superbilen innan hybridisering och automatisering tog över.
Lexus LFA – Fakta i korthet:
- Motor: 4.8-liters V10, naturligt aspirerad
- Effekt: 560 hk vid 8 700 rpm
- Vridmoment: 480 Nm vid 6 800 rpm
- Växellåda: 6-stegad automatiserad manuell (ASG)
- Chassi: Kolfiberförstärkt plast (CFRP) monocoque
- 0–100 km/h: 3,7 sekunder
- Toppfart: 325+ km/h
- Produktion: 500 exemplar (2010–2012)
- Byggplats: Motomachi-fabriken, Japan
Ett eko från framtiden
I dag talas det om en möjlig LFA-efterträdare – en elektrifierad supersportbil från Lexus med kodnamn “LFR”. Men oavsett vad som kommer härnäst så kommer LFA alltid stå som symbolen för vad som händer när man låter passion styra ingenjörskonsten.
Det är en bil byggd för de få, men älskad av alla som fortfarande tror att körglädje inte går att mäta i kilowatt.
https://mag.lexus.co.uk/introducing-the-lexus-lfa/
